Skuleskogens nationalpark

Det har blivit fredag den 28 juni. Vi har inatt sovit på parkeringen utanför Skuleskogens nationalpark , viden södra entrén. Här finns en parkering för husbilar där man står gratis. Det finns inga faciliteter i närheten men vem behöver det när man har allt man behöver i sin husbil. Natten har varit precis så lugn som man kan förvänta sig när man står långt ute i skogen. Vi äter en grötfrukost och packar våra ryggsäckar för en heldagsvandring.

Samtliga destinationer på skylten kommer att besökas under dagen.

I en nationalpark är det många regler att följa. Bl.a. så ska man hålla sig till uppmärkta leder. Tittar man ner på marken så ser man att de flesta verkar göra så. Stigen är bitvis väldigt knölig, rotig och stenig. Då sätts de små hundbenen på prov och vi två-benta får tänka till var vi sätter fötterna. Det är vissa partier som det är spångar på, även om det inte är de värsta ställena. Tittar man upp ibland så ser man den storslagna naturen som så här års är så klorofyllgrön den bara kan bli.

Vi svänger av upp på Slåttdalsberget. Här är utsikten bara WOW! Uppe på toppen blåser det idag en nordöstlig vind så trots solen och värmen från den så behöver man en vindjacka. Vi gick från söder upp på berget. Det är en ganska brant väg upp men vår gamling Loke klarade det med lite hjälp. Vi får helt enkelt putta på ibland om det är brant.

Efter att ha bestigit berget och beundrat utsikten så blir det en vilopaus. Husses ben får vara kudde en stund

Går man från andra hållet upp på berget så är det ca 300 meter upp men betydligt mycket brantare. Nu har vi tagit oss ner. Loke fick vi lov att lyfta några gånger då det var omöjligt för honom att kunna gå ner själv. Han är ju 14 människoår vilket motsvarar ungefär 98 hundår. Det är nog inte många 98- åringar som gått här....

När vi kommer ner från berget så har vi denna skreva till vänster. Vi ska till höger....Vi sätter fast hundarna och går bara och snabbt kollar in denna `bolt´. Det väller upp folk från det här hållet så vi lägger bena på ryggen och drar snabbt därifrån. Ja så snabbt det nu går bland alla stenar

När vi nu går till höger så kommer vi till Slåttdalsskrevan, ett av våra mål för dagen. Bergväggarna är 30 meter höga och skrevan är 200 meter lång. 

På vägen ner från berget ändrar naturen skepnad gång på gång. Träd som mer påminner om skulpturer avlöses av bl.a. stenrösen. 

Vi kommer efter någon kilometer ner till Tärnettvattnen. Vid den här tjärnen finns rastplatser med eldstader. Här är det även tillåtet att tälta. Vi stannar och gör oss en välförtjänt kopp kaffe. Till kaffet serverar vi oss en hembakad äppel- och nektarinpaj. Lars-Erik bakade den igår när jag var ute och sprang. Det smakar ljuvligt. Det här stället gillar vi. Vattnet är klart och varmt så naturligtvis blir det ett dopp- för hundarna.

Vattnet är knallblått och runt om på hällarna har folk slagit sig ner i solen och vilar sina fötter.

Vi fortsätter vår väg ner mot havsnivå. Vi väljer den något längre vägen men flackare. Vi tänker på alla trötta ben som ska orka ända tillbaka.

Vi kommer ner till Näskebodarna. Vi tror inte det är sant när vi ser det klarblå vattnet och den vita sanden. Finns de på riktigt här uppe i Norrland.....Det är ju precis som ...

 ....som hämtat ur Robinson.....

Örådet beslutar att vi får laga pannkakor på vårat lilla gasolkök. Pannkakor med mango. Mmmm. Tänk att allt smakar så gott när man äter det ute i naturen på det här sättet.

Lägg det på minnet- Näskebodarna.

Efter maten blir det lite standbus med bad och pinnkastning. Några andra hundar dyker också upp och busar med våra killar.

Från Näskebodarna har vi nu 4 kilometer kvar till husbilen. 4 lätta kilometer på fin stig utan backar och sten. Totalt gick vi lite mer än 12 kilometer idag. Vi är otroligt nöjda med dagen när vi far vidare....