Från Pyttelandet till spökbyn

För att ta sig från Spanien in i Frankrike så åker man antingen  någon av kustvägarna annars måste man korsa Pyrenéerna. Vi valde det senare alternativet. Nu var det så att det hade snöat rejält i bergen dagarna innan vi skulle åka över så vi valde därför den sydligare delen av bergskedjan. Det blev vägen genom Andorra. Bra för det är ett land som vi aldrig tidigare varit i. Det är ett pyttelitet land som man ganska snabbt åker igenom. Vi passade på att tanka fullt här då dieselpriset var strax över 1 euro/liter. Vägen vi valde skulle komma att ta oss upp på 2405 möh. Nu skulle Minos äntligen få se snö. Vi stannade i en skidort under några timmar och busade med hundarna. Vi hade nog tänkt stanna längre men faktum är att jag kände av höjden.

När vi passerat franska gränsen så kom vi snart ner på normala höjder igen. Här möttes vi åter av våren. Vitsippor, tussilago och äppelträd blommade för fullt. Nu stod vi inför en massa vägval och vi var inte riktigt på samma spår så vi tog ett annat. Vi siktade in oss på en ställplats i en by som vi aldrig hört talas om. Mirepoix. Den visade sig vara helt underbar.

Innerstaden var från medeltiden och här var allt gammalt bevarat. Man önskar att man kunde resa tillbaka i tiden och se hur livet var då. Här finns butiker som matchar allt det gamla. På kvällen öste regnet ner så vi kröp in i husbilen och kollade på alternativa resvägar för nästa dag. Det var bara ett fåtal mil i Carcasonne så vi beslutade oss för att ta oss dit. Vi har flera gånger pratat om att åka dit men det har inte blivit av, men nu så...

Carcasonne är en medeltidsfästning som hade sina glansdagar mellan 500-talet och 1300-talet. Sedan 1996 finns den med på UNESCOs världsarvslista. Här inne kryllar det av restauranger av olika slag. Det finns även en massa butiker, allt från godis och mat till konst. Det går att spendera hur mycket som helst här inne. Vi väljer att se staden och kyrkan. Efter ett par timmar är vi nöjda. 

Vi åker vidare mot okända mål. Vi ställer in GPS på en ställplats i en annan by någon mil bort. Det här blir mest för att sova och ta det lugnt en stund. Vi går en långpromenad längs en flod som rinner igenom byn. Minos och Loke badar glatt i sötvattnet. Vi passar på att rädda livet på en stackars flodkräfta som hamnat på land. 

Idag är det visst onsdag. Man blir väldigt dagvill när man är ledig. Idag tänker vi försöka att åka en lite längre sträcka. Vi har ju inte åkt speciellt långt de senaste dagarna. Målet idag är att i alla fall åka 20 mil.

 Vi väljer att åka en väg som är grönmarkerad i vår kartbok. Det betyder sevärd. Den går längs en flod-Gorge des Lot . Det är en mycket vacker väg med fina franska byar. Det är något speciellt med franska stenhus och alla fönsterluckor. Vi gör några kortare stopp efter vägen. Efter att ha stannat och ätit sen lunch i en by så åker vi vidare. 

Efter ett tag verkar Loke orolig så det blir att stanna efter vägen där det går. Medan Frasse går ut med hundarna gör jag lite kaffe. Vi passar väl på att fika när vi ändå står still. Han kommer tillbaka och säger åt mig att gå ut och ta med kameran. Tänk vilka ställen man kan hitta för att man måste rasta hundarna.

Vi åker vidare mot en by som heter Felletin. Här ska vi bara övernatta. Ställplatsen ligger nära stan så vi planerar en promenad där på kvällen. Vi kommer fram när solen går ner. Staden är så öde så vi blir lite oroliga. Kommer zombiesarna fram i natt? Kan vi sova? Lite kuslig känns byn. Vi får se hur det går i natt....