Fortsätt till huvudinnehåll

Det brinner!

I morse checkade vi ut från campingen. När vi gjorde det skulle duschtaggen lämnas tillbaka och 20 euro, som var en depositionsavgift betalas tillbaka. Jag fick 14,50! Då säger det att de glömt att ta betalt för reservationen. Vi reserverade inte utan bara åkte dit. Nu gick humörsbarometern i taket. Så usel service. Har de gjort fel då får de stå för det också. Jaja det var ju bara att betala. På denna avgift fick vi inget kvitto. Visst det är ca 60 svenska kronor och kanske inget att brusa upp för men man kan ju undra vart de pengarna går. Dessutom var campingen som sådan var väldigt sliten och dåligt städad och all information på holländska. Inget på engelska. Nej den här campingen vill vi inte rekommendera.
 Vi åker vidare mot Haren strax söder om Groningen.
Vid den här sjön ska det finnas två ställplatser. Båda ganska små så vi har ingen förhoppning om att det ska finnas någon ledig plats. Vi börjar vid den på västra sidan av sjön. Där finns det tre platser och de ligger för sig själv i en park bakom en restaurang. FULLT. Vi åker vidare till nästa som ligger på andra sidan. Den har 6 platser. FULLT. Vi parkerar på en vanlig parkering och gör kaffe innan en promenad längs sjön. När vi kommer tillbaka är det fortfarande fullt. Vi får leta på en annan.



Nu blir det matlagning ute. Det är 23 grader varmt så vem vill vara inne i en husbil då? I den är det ännu varmare. Idag blir det kyckling. Kocken gör ett utmärkt jobb. Vi får en mycket god middag.


Lev din dröm!
Nämen, vad är det som står där borta!!! En ölkiosk. Det hade varit kul om den var öppen. Här står vi mitt på en stor gräsmatta med en rishög mitt på och en ölkiosk som är stängd.

Efter maten är det dags för en promenad och utforska omgivningarna. Vi hittar en väg genom en skog och ut på en åker och sedan genom byn
Byn som ändå är ganska stor (det finns i alla fall flera restauranger och tre stora mataffärer), känns ganska öde. Var är alla? Vi hittar dessa herrar men de är ganska tystlåtna av sig.
När vi närmar oss husbilen så ser vi att det brinner! Frasse får fart i benen och springer 10 meter. Det som brinner är rishögen som ligger mitt på gräsplanen. Vi har parkerat en bit ifrån men kanske inte tillräckligt så nu blir det att flytta bilen.
Hela planen är full av folk och ölkiosken är öppen. Det är någon motsvarighet till vårt sista aprilfirande. Det är här alla är.
Vi passar på att ta seden dit man kommer och hakar på firandet. I kiosken kan man köpa öl för 1,50 euro och i en annan köper vi korv för 1,50 euro. Ölen kortar lika mycket som en korv, och att man kan och får ha det så. Det skulle inte vara möjligt i Sverige. Det är en lugn tillställning. 

                                                                                          Tänk, att det på en helt öde ställplats i en by som inte ens finns på kartan helt plötsligt förvandlas till en festplats. Tänk också att vi är just där och just idag. Snacka om tur.
Han ni vet som har talets gåva och lyckades försvinna i en väderkvarn, ja han är igång igen. Nu har han fått en personlig visning av byns nya brandbil. Brandkåren är naturligtvis på plats för att övervaka. De låter även barnen få sitta i bilen. 
Det är tysk ordning i bilen. Allt på plats. Kvällen blir lugn och vid 23 tiden har brasan brunnit ner och alla har gått hem till sig. Tänk vilken dag det blev!
       




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...

Äkta Norgeväder

Det har blivit måndag. Inget jobb som väntar idag heller. Det är nu 4 veckor sedan vi lämnade Sundborn. Tiden går fort och än dröjer det innan vi återvänder. Innan vi bryter upp från nattens lägerplats och åker vidare så går vi en promenad i skogen. Så här års brukar det bli långa promenader i skogen med blicken riktad nedåt sökandes efter det gula. Det blir nästan så idag med fast det blir hjortron istället för kantareller. Det blir knappt en liter hjortron och några deciliter blåbär. Precis lagom att ätas någon dag när vi vill lyxa lite. Vi har ju begränsat med frys så det går inte att lagra för mycket. Det ät jättegott om hjortron här uppe men de behöver nog en vecka till för att mogna riktigt. Efter några mil på vägen stannar vi för kaffe. Stoppet blir vid ett värdshus med en utkiksplats över en fors. Det är skyltat en vandringsled med en tunnel men när vi kommer dit så är den belamrad med en massa bråte så vi får vända. Det såg lovande ut med alla skyltar till vandringslede...