Stackars Minos...

Uppe med tuppen idag. Kuckeliku, klockan är kvart över 7. Minos ska vara hos veterinären klockan 10 och vi ska cykla de två milen dit. Stackars Minos som alltid är så hungrig. Idag får han ingen frukost. Han står och pratar med tunnan som vi har hundmaten i. Stackars utsvultna hund.

Det är dags för kastrering vilket innebär att han ska sövas och måste därför ha magen tom.
Vi är framme halv 10 och de öppnar 10. Vi hinner med en promenad i småbåtshamnen i Caleta de Vélez. Här håller fiskargubbarna på att rensa näten efter nattens fiske. Inne i hamnen simmar ganska stora fiskar som ännu inte fastnat i näten.

Klockan 10 kliver vi in hos veterinären. Det är flera hundar som väntar utanför. Minos kommer in först av dem.

Minos vägs, 22, 35 kilo tung. Vi får gå in i ett undersökningsrum där de gör en snabb hälsokoll innan han får en spruta med sövning. En sömnig Minos lämnar rummet med sköterskan och vi får åka hem och vänta till eftermiddagen.

På hemvägen stannar vi till på Mercadona och handlar lite smått som vi behöver. När vi kommer hem sitter vi som förlamade i solen på takterrassen och bara väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket så att vi får hämta hem honom. Efter klockan 15 får vi komma. Anna-Lena, en bekant i byn har lovat att skjutsa oss med bil så vi slipper hämta honom med cykel. Tack Anna-Lena.
När jag väl betalat de 165 euro till veterinären och fått all information om de kommande dagarna hemma och medicin,  så hämtar de Minos. Ut kommer en ynklig kille som skamset kommer fram och undrar vad som hänt. Han tar några kliv och sätter sig. Han är nog rätt öm kan jag tänka, och lite groggig. Vi får in honom i bilen och åker hem med tratt på huvudet. I Sverige hade samma behandling kostat minst det dubbla......
Väl hemma får han äntligen lite mat. Efter någon timmes vila med husse så vaknar han till liv och finner sig med att leva med tratt.

Nu hoppas vi att vi får sova inatt och att det läker snabbt.