Fortsätt till huvudinnehåll

Världens ände

Ja, så kallas platsen vi i dag besöker. Det fanns en tid då man trodde att jorden var platt. Det är lätt att förstå att man trodde det när man står här på klipporna och ser ut över havet. Idag vet vi att jorden är rund. Det känns hisnade att stå här och veta att det är 600 mil till land, USA.
Just idag är himlen blå och det är i det närmsta vindstilla. Kanske att upplevelsen hade varit mer dramatisk om det hade blåst och gått höga vågor. Om det varit så, så hade jag nog inte kunnat gå ut på klipporna. HÖJDSKRÄCK! Jag föredrar det vackra. Det finns två uddar att besöka, minst. Den ena har ett stort fort som man går igenom och sedan ut på udden. Den andra udden som formellt är den sydvästligaste i Europa på fastlandet, har en imponerande fyr längst ut.
Vi börjar med udden med fortet. Den är sydligast av dem båda. Här finns en stor parkering där det idag är ganska glest med bilar. För att komma längst ut på udden så måste man gå igenom fortet. Det kostar 3 euro/person. Vi avstår för att hellre ta fyren på andra udden. Vi följer kusten förbi stränder, hedar och tillslut in genom stan Sagres. En ganska livlös stad en dag som denna i februari. Det finns en del restauranger öppna. Det kan även vara för att det just nu är siesta som det verkar lite öde.




Vi tar husbilen ut till udden med fyren. Det är ca 6 kilometer så det skulle varit möjligt att gå, men inte efter kusten pga miltärt område. Vi tar husbilen dit för vi har planer på att övernatta där. Lite fräckt att stå där ute.

Det är riktigt mäktigt att sitta där och se ut över havet. Vi tänkte sova här men inser att kvällens mörker här ute kommer att göra det svårt att rasta hundarna så vi åker tillbaka till den stora parkeringen. Nu är det fler husbilar här, ca 50 stycken. Vi parkerar och packar sedan med lite picknick och går till klipporna för att se på solnedgången. Ett gäng surfare väntar på den perfekta vågen.





Senare på kvällen kollar vi på Mello och avnjuter en god paj. När allt sedan tystnat så hör vi vågornas brus trots att de är ganska långt från oss. Havet är mäktigt.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...

Komosse

Söndagar brukar vara den dag man sover längst men idag vaknar vi tidigt. Det kan bero på att vi somnade ovaggade tidigt igår. Den sista veckan har varit fylld av SISTA.... Det har varit avsked i olika former. Det är klart att det känns i hjärtat när man lämnar älskade vänner, men vi lämnar inget för gott. Det har snurrat många tankar genom skallen under veckan men nu är vi äntligen där. Det är nu det  börjar.  Vi befinner oss just nu i Kvarntorp som inte ens finns på kartan men det ligger utanför Dalstorp i Tranemo kommun. Här bor våra underbara vänner i sitt underbara hus. Här trivs vi. Lugnt och stilla och allt är enkelt, precis som vi vill. I går hade vi en slappdag hos dem. Lite skogspromenad i närområdet och god mat på kvällen.    I dag vaknar vi till ett disigt, dimmigt, 10 gradigt landskap. Många hade nog valt en inomhusaktivitet idag, men inte vi. Idag blir det utflykt till  Komosse . Vi packar kläder för väder och lite mat. Inget smakar ...