Ja, så kallas platsen vi i dag besöker. Det fanns en tid då man trodde att jorden var platt. Det är lätt att förstå att man trodde det när man står här på klipporna och ser ut över havet. Idag vet vi att jorden är rund. Det känns hisnade att stå här och veta att det är 600 mil till land, USA.
Just idag är himlen blå och det är i det närmsta vindstilla. Kanske att upplevelsen hade varit mer dramatisk om det hade blåst och gått höga vågor. Om det varit så, så hade jag nog inte kunnat gå ut på klipporna. HÖJDSKRÄCK! Jag föredrar det vackra. Det finns två uddar att besöka, minst. Den ena har ett stort fort som man går igenom och sedan ut på udden. Den andra udden som formellt är den sydvästligaste i Europa på fastlandet, har en imponerande fyr längst ut.
Vi börjar med udden med fortet. Den är sydligast av dem båda. Här finns en stor parkering där det idag är ganska glest med bilar. För att komma längst ut på udden så måste man gå igenom fortet. Det kostar 3 euro/person. Vi avstår för att hellre ta fyren på andra udden. Vi följer kusten förbi stränder, hedar och tillslut in genom stan Sagres. En ganska livlös stad en dag som denna i februari. Det finns en del restauranger öppna. Det kan även vara för att det just nu är siesta som det verkar lite öde.
Vi tar husbilen ut till udden med fyren. Det är ca 6 kilometer så det skulle varit möjligt att gå, men inte efter kusten pga miltärt område. Vi tar husbilen dit för vi har planer på att övernatta där. Lite fräckt att stå där ute.
Det är riktigt mäktigt att sitta där och se ut över havet. Vi tänkte sova här men inser att kvällens mörker här ute kommer att göra det svårt att rasta hundarna så vi åker tillbaka till den stora parkeringen. Nu är det fler husbilar här, ca 50 stycken. Vi parkerar och packar sedan med lite picknick och går till klipporna för att se på solnedgången. Ett gäng surfare väntar på den perfekta vågen.
Senare på kvällen kollar vi på Mello och avnjuter en god paj. När allt sedan tystnat så hör vi vågornas brus trots att de är ganska långt från oss. Havet är mäktigt.
Just idag är himlen blå och det är i det närmsta vindstilla. Kanske att upplevelsen hade varit mer dramatisk om det hade blåst och gått höga vågor. Om det varit så, så hade jag nog inte kunnat gå ut på klipporna. HÖJDSKRÄCK! Jag föredrar det vackra. Det finns två uddar att besöka, minst. Den ena har ett stort fort som man går igenom och sedan ut på udden. Den andra udden som formellt är den sydvästligaste i Europa på fastlandet, har en imponerande fyr längst ut.
Vi börjar med udden med fortet. Den är sydligast av dem båda. Här finns en stor parkering där det idag är ganska glest med bilar. För att komma längst ut på udden så måste man gå igenom fortet. Det kostar 3 euro/person. Vi avstår för att hellre ta fyren på andra udden. Vi följer kusten förbi stränder, hedar och tillslut in genom stan Sagres. En ganska livlös stad en dag som denna i februari. Det finns en del restauranger öppna. Det kan även vara för att det just nu är siesta som det verkar lite öde.
Vi tar husbilen ut till udden med fyren. Det är ca 6 kilometer så det skulle varit möjligt att gå, men inte efter kusten pga miltärt område. Vi tar husbilen dit för vi har planer på att övernatta där. Lite fräckt att stå där ute.
Det är riktigt mäktigt att sitta där och se ut över havet. Vi tänkte sova här men inser att kvällens mörker här ute kommer att göra det svårt att rasta hundarna så vi åker tillbaka till den stora parkeringen. Nu är det fler husbilar här, ca 50 stycken. Vi parkerar och packar sedan med lite picknick och går till klipporna för att se på solnedgången. Ett gäng surfare väntar på den perfekta vågen.
Senare på kvällen kollar vi på Mello och avnjuter en god paj. När allt sedan tystnat så hör vi vågornas brus trots att de är ganska långt från oss. Havet är mäktigt.
Kommentarer
Skicka en kommentar