Fortsätt till huvudinnehåll

Superfina cykelvägar

Det har blivit söndag och vi är på väg mot Portugal. Vi passerar Huelva där vi stannar och tankar gas. Vi åker vidare mot en rastplats mellan Punta Umbria och El Pontil. Rastplatsen ligger vid havet och det ska gå att övernatta där. 

Vi går en sån där bomull-för-själen promenad. Det blir nog ungefär en mil i sanden in till El Portil och tillbaka. Mina fickor är överfulla av snäckor. Man får vara lite barnslig.......
 Vi känner nu att det åter luktar gasol i husbilen. Det är ju inte riktigt bra. Eftersom det är söndag så är det ingen verkstad som har öppet och kan hjälpa oss. Vi bestämmer oss därför för att istället leta på en ställplats med el. Eftersom nätterna varit rätt kalla så behöver vi ha lite värme på och det känns inte okej att ha gasolen på på natten. Vi hittar en utanför Isla Christina ca 45 minuter bort. De har lediga platser.
 Vi kommer fram precis när solen går ner. Det finns ett par platser kvar med utsikt över våtmarkerna som ligger nedanför. Det kostar 12 euro för en natt och el kostar ytterligare 3 euro. Det är det klart värt. Ställplatsen är ny sedan i höstas och känns jätte fräsch. Nu känns det säkert då vi kan stänga av gasolen och ändå ha värme och kylskåp.
När vi vaknar upp denna strålande måndag morgon visar termometern 5 grader ute och 20 inne. Det känns bra. Frasse hittar en verkstad i Portugal ca 2 timmar härifrån som kan hjälpa oss. Vi bestämmer oss för att stanna här en natt till och utforska omgivningen. Det blir en promenad längs våtmarken där det i morse gick några flamingos. Nu är det ebb och inte så många fåglar. Däremot är kaktusarna enorma. Vi går längs en väg som troligen en gång i tiden varit en järnväg. Ibland önskar man att man kunde resa tillbaka i tiden för att se hur det såg ut då.


Efter det obligatoriska 11 kaffet tar vi cyklarna och cyklar in till Ayamonte som ligger ca 6 kilometer bort. Vi cyklar på den gamla banvallen. Det är helt bilfritt och platt. Hundarna åker i sina kärror och vi cyklar på våra vanliga cyklar så det är tur det är platt.
Vi stannar till på en butik och köper lite matsäck/lunch som vi sen äter på en vackert utsmyckad parkbänk inne i centrum, vid marinan. Ayamonte ligger vid floden som är gränsen till Portugal.


Vi cyklar vidare ut mot stränderna. Det är cykelbana hela vägen. Det blir ett stopp på stranden för lite bus med hundarna. Minos hittar en stor snäcka som han inte vill lämna ifrån sig. När vi tillslut lyckas ta den ifrån honom så ser vi den vettskrämda eremitkrabban som sitter inuti.
Nu börjar det kännas där bak att man inte cyklat på den här cykeln på länge. Vi vänder hemåt och åker igenom våtmarkerna. Man kan visst åka på båttur här och se fågellivet m.m.

Efter en tur på ca 4 mil så kommer vi tillbaka. Nu blir det matlagning ute i solnedgången.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...
2 kommentarer
Läs mer

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...
En kommentar
Läs mer

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...
4 kommentarer
Läs mer