Solen skiner från klarblå himmel men det blåser lite. Vi har bestämt oss för att ta en cykeltur upp i bergen till ett par byar.
Det är uppför i 17 kilometer så benmusklerna får jobba på trots elcykel. Vi hade nog räknat med mer trafik eftersom det är söndag men vi ser bara någon enstaka bil.
Första byn är Competa. En av alla vitkalkade byar i Andalusien. Byn har smala gränder och är jätte charmig. Vi åker vidare till Canillas de Albaida. Det är bara några kilometer dit och vägen har planat ut lite. Här blir det ett fikastopp på första bästa ställe. En macka som är den godaste jag ätit på länge, kan vara för att jag är jättehungrig, och en kaffe. Vi får lite jordgubbar också. Alltså- kan man ha det bättre en söndag i slutet på januari?
Vi hade tänkt att åka lite längre men väljer att stanna lite här istället och sedan vända hemåt. Det tog oss ungefär 1,5 timme att cykla upp så klockan har nu hunnit bli eftermiddag.
Eftersom det var uppför nästan hela vägen så blir det nu nedför. Tjohej vad det går! Nu får bromsen jobba istället. Den slingrande vägen känns lite farlig för jag vill ju titta på alla fina hus, utsikten och allt som blommar. Det är nästan overkligt vackert med ginsten som färgar sluttningarna gula och alla mandelträd som blommar i vitt och rosa. Här och där börjar mimosan att blomma och det doftar VÅR!
Nedfärden tar bara hälften så lång tid.
Första byn är Competa. En av alla vitkalkade byar i Andalusien. Byn har smala gränder och är jätte charmig. Vi åker vidare till Canillas de Albaida. Det är bara några kilometer dit och vägen har planat ut lite. Här blir det ett fikastopp på första bästa ställe. En macka som är den godaste jag ätit på länge, kan vara för att jag är jättehungrig, och en kaffe. Vi får lite jordgubbar också. Alltså- kan man ha det bättre en söndag i slutet på januari?
Vi hade tänkt att åka lite längre men väljer att stanna lite här istället och sedan vända hemåt. Det tog oss ungefär 1,5 timme att cykla upp så klockan har nu hunnit bli eftermiddag.
Eftersom det var uppför nästan hela vägen så blir det nu nedför. Tjohej vad det går! Nu får bromsen jobba istället. Den slingrande vägen känns lite farlig för jag vill ju titta på alla fina hus, utsikten och allt som blommar. Det är nästan overkligt vackert med ginsten som färgar sluttningarna gula och alla mandelträd som blommar i vitt och rosa. Här och där börjar mimosan att blomma och det doftar VÅR!
Kommentarer
Skicka en kommentar