Fortsätt till huvudinnehåll

Första snön

I Trittau hittar Loke och Minos flera hundkompisar. Det är lite annorlunda hundmoral här mot i Sverige. Här accepteras att man har hunden lös och att hundar hälsar på varandra.
I skogen bakom husbilen har vildsvinen bökat på ordentligt under natten. De har varit oroväckande nära husbilen...Det känns lite läskigt att gå där med hundarna men vi är långt ifrån ensamma att gå är med hundarna så det borde väl vara säkert.
Vi lämnar Trittau bakom oss och planerar en tur på ca 15- 20 mil. 
I Braunschweig hittar vi en ställplats med plats för 15 husbilar och den ligger vid en stor park och inte så långt från centrum. Vi har tur för när vi kommer fram finns bara två platser kvar. Natten är lugn. Ställplatsen är gratis och det finns tömning och vattenpåfyllning för 1 euro. Vi tar en promenad in till centrum genom en enorm park. Det finns en äldre del av staden med smala gränder, annars är det som vilken stad som helst. Underlaget på ställplatsen är något finkornigt grus vilket gärna följer med in i husbilen så det blir en städning innan vi lämnar platsen.

Lördag morgon vaknar vi tidigt. Vi planerar en lite längre resa idag. Målet är Moseldalen om vi orkar. Det är ingen vidare värme idag. 7-9 grader under resan, men vi klagar inte för vi får veta att första snön har fallit hemma. Hundarna tycker inte att det är så roligt med långa resdagar men de finner sig i det och sover mestadels.
Vi har sällskap med Linda och Jan-Åke till ett par mil söder om Koblenz. Vi väljer att svänga in till Moseldalen i Cochem medan den andra bilen åker motorvägen lite längre söderut. Vägen slingrar sig fram längs floden Mosel. Sluttningarna är fulla av vinodlingar som nu är färgade av hösten.
Vi passerar flera små byar som ligger som smycken längs vägen. Jag kan föreställa mig hur vackert det är här på våren och sensommaren.
Vi möter upp Linda och Jan-Åke i Urzig. De har kommit fram två timmar före oss och hittat en ställplats vid floden. De har besökt den flera gånger under sina resor, men för oss är det första gången. Två svenska Hymerbilar står nu parkerade bredvid varandra under ett kastanjeträd.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...

Mycket vill ha mer.

Det spelar ingen roll hur lediga vi är. Inget jobb att behöva gå till, inga tider att passa... Tiden går så fort så fort. Under de veckor vi varit i Sverige har nya idéer vuxit fram. Det är inte helt ovanligt att vi får lite idéer. Ibland är det helt galna, ibland blir det till en slags utmaning. Ni som hängt med oss ett tag vet att vi förra året byggde om en vw transporter till en enklare variant av van. Den har varit så bra på våra kortare resor att vi nu tog och sålde den. Vi sålde den för att bygga en ny, ännu bättre. Det här är vår gamla som nu är i ägo av ett ungt orienterar par som är jättenöjda. Hoppas de får lika roligt med den som vi har haft.  Under de sista veckorna på vår senaste resa tillbringade vi flera kvällar med att leta efter en bra bil. Vi satt och gjorde ritningar och letade efter inspiration på Pinterest och på instagram. Till slut hittade vi en bra bil, i Falun. Det första vi gjorde när vi kom tillbaka var att åka och titta på den. Den såg helt o...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...