Fortsätt till huvudinnehåll

Första snön

I Trittau hittar Loke och Minos flera hundkompisar. Det är lite annorlunda hundmoral här mot i Sverige. Här accepteras att man har hunden lös och att hundar hälsar på varandra.
I skogen bakom husbilen har vildsvinen bökat på ordentligt under natten. De har varit oroväckande nära husbilen...Det känns lite läskigt att gå där med hundarna men vi är långt ifrån ensamma att gå är med hundarna så det borde väl vara säkert.
Vi lämnar Trittau bakom oss och planerar en tur på ca 15- 20 mil. 
I Braunschweig hittar vi en ställplats med plats för 15 husbilar och den ligger vid en stor park och inte så långt från centrum. Vi har tur för när vi kommer fram finns bara två platser kvar. Natten är lugn. Ställplatsen är gratis och det finns tömning och vattenpåfyllning för 1 euro. Vi tar en promenad in till centrum genom en enorm park. Det finns en äldre del av staden med smala gränder, annars är det som vilken stad som helst. Underlaget på ställplatsen är något finkornigt grus vilket gärna följer med in i husbilen så det blir en städning innan vi lämnar platsen.

Lördag morgon vaknar vi tidigt. Vi planerar en lite längre resa idag. Målet är Moseldalen om vi orkar. Det är ingen vidare värme idag. 7-9 grader under resan, men vi klagar inte för vi får veta att första snön har fallit hemma. Hundarna tycker inte att det är så roligt med långa resdagar men de finner sig i det och sover mestadels.
Vi har sällskap med Linda och Jan-Åke till ett par mil söder om Koblenz. Vi väljer att svänga in till Moseldalen i Cochem medan den andra bilen åker motorvägen lite längre söderut. Vägen slingrar sig fram längs floden Mosel. Sluttningarna är fulla av vinodlingar som nu är färgade av hösten.
Vi passerar flera små byar som ligger som smycken längs vägen. Jag kan föreställa mig hur vackert det är här på våren och sensommaren.
Vi möter upp Linda och Jan-Åke i Urzig. De har kommit fram två timmar före oss och hittat en ställplats vid floden. De har besökt den flera gånger under sina resor, men för oss är det första gången. Två svenska Hymerbilar står nu parkerade bredvid varandra under ett kastanjeträd.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill