Cykelkärra för hund

Loke som är 13 år tog det ganska hårt när hans pappa och livskamrat Grim lämnade oss förra året. De tre första månaderna var han helt förkrossad. Han låg ofta vid dörren och väntade på Grim. Idag har han nästan återhämtat sig men han har åldrats en del när han blev ensam. Våra hundar har alltid haft ett aktivt liv. Vi går långa promenader, vandrar i berg och skog, de har varit med när vi cyklar, åker skidor och skridskor. När man är hund och är nästan 13 år så orkar man inte lika mycket som tidigare och Loke som tidigare hängde med på långa turer klarar inte samma aktivitetsnivå som för ett år sedan. Vi har därför köpt en cykelkärra för hund. Märket är Burley. Vi skickade efter den på nätet. Den kostade ca 5000.- och är en underbar investering för Loke. Det gör att han nu enkelt kan följa med oss och vi kan hålla vår nivå på aktivitet. Han älskar att åka i den och det gör att vi nu kan ta längre cykelturer. Emellanåt stannar vi och släpper ut honom så han får springa bredvid en bit. Vi kan ha kärran öppen och Loke lös i den när vi åker. Kärran går även att ha som vagn när man går om man nu skulle vilja det. När den inte används fäller man ihop den till ett platt paket. Den tar nästan ingen plats alls att förvara.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En resa genom ett sjukt Europa

Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända? Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’. Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...

Läs mer

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

Läs mer

Äkta Norgeväder

Det har blivit måndag. Inget jobb som väntar idag heller. Det är nu 4 veckor sedan vi lämnade Sundborn. Tiden går fort och än dröjer det innan vi återvänder. Innan vi bryter upp från nattens lägerplats och åker vidare så går vi en promenad i skogen. Så här års brukar det bli långa promenader i skogen med blicken riktad nedåt sökandes efter det gula. Det blir nästan så idag med fast det blir hjortron istället för kantareller. Det blir knappt en liter hjortron och några deciliter blåbär. Precis lagom att ätas någon dag när vi vill lyxa lite. Vi har ju begränsat med frys så det går inte att lagra för mycket. Det ät jättegott om hjortron här uppe men de behöver nog en vecka till för att mogna riktigt. Efter några mil på vägen stannar vi för kaffe. Stoppet blir vid ett värdshus med en utkiksplats över en fors. Det är skyltat en vandringsled med en tunnel men när vi kommer dit så är den belamrad med en massa bråte så vi får vända. Det såg lovande ut med alla skyltar till vandringslede...

Läs mer

Leta i den här bloggen