Eftersom det ännu inte lättat helt ute i Europa så avvaktar vi ett tag till med att åka. Vi har nu återvänt till Sundborn och kommer att stanna här minst ett par veckor. Vi har hittat ett litet projekt att ägna oss åt ett tag.
Vi tänkte sammanfatta vår tre veckor långa resa i de norra delarna av landet och fjällvärlden. Vad var bäst, bra, mindre bra och kanske inte alls bra.
Vi börjar med vad vi tyckte var bäst. Det blir faktiskt flera saker. Vädret i början var faktiskt bäst. 30 grader i fjällen är ju inte illa. Att få tillfälle att bada i de små fjällsjöarna och bäckarna det är annars bara sådant som man ser på bild. Visst, det var många gånger svinkallt i vattnet men otroligt svalkande efter en lång vandring på kalfjället i gassande sol.
Nästa sak som var bäst var nog vandringen på Storhogna. Här fick vi lite av allt. Ensamma på fjället, fin natur, härligt väder och så de där baden i vattenfallen.
Vad var bra eller toppen? Hela resan egentligen men ska vi enas om några saker så blev det nog det där med att umgås med nya vänner. Det är alltid roligt att träffa nya människor och lära känna varandra. Att trots alla restriktioner kunna umgås på ett bra sätt utomhus en ljum sommarkväll.
Vad hade kunnat vara bättre? Ja men det måste väl bli grusvägen upp till Samebyn. Fruktansvärt dålig väg. Hade vi för höga förväntningar? Ja kanske ibland. Det blir lätt att man målar upp en bild av något hur det ska se ut eller vara och vilken känsla det kommer att förmedla. Ibland blir det inte riktigt så. Det var nog vad som hände just i samebyn Fatmomakke. Vi hade nog hört och läst för mycket. Vi var inte jätteimponerad av den. Visst var det sevärt men ingen wow upplevelse. Kanske till och med att det var något vi kunde varit utan?
Det hade också varit bättre på flera ställen om det hade varit öppet. Många ställen har stängt pga pandemin vilket egentligen är något man kan förstå. Men lite mera öppet hade varit att önska.
Det var inte alls bra att det var så mycket folk. Det blev så det nästan kändes som att vi ville be om ursäkt för att vi var där. Allt för många människor har inte den rätta förmågan att vistas i naturen. Det här sätter sina spår. Vildmarksvägen är och ska så förbli (hoppas vi) just vad den heter. Nu tyckte vi nog att det är dags för skärpning för många. Det är inte okej att slänga ut skräp genom fönstret, att slänga blöjor i diket. Det är så mycket skräp i naturen som inte ska vara där och det blir bara värre. Överfulla soptunnor vittnar om att det är mycket folk som passerar här.
Vi hörde en lokalbo berätta att det i juni hade varit dagar då det under några timmar passerat 400 bilar i timmen! Det är ju helt galet. Uppe på Stekenjokk håller det på att spåra ur helt. Det här är renarnas land. I juli vandrar de förbi här med sina kalvar. Nu stressas de av alla människor som inte kan låta bli att närma sig. Trots skyltar med uppmaningar eftersom folk inte har något sunt förnuft så ger sig en del ut till fots, på cykel eller på skidor i jakt på den perfekta bilden, trots att lederna är avstängda. I år har flera kalvar stressats ihjäl, hoppat från broar, drunknat mm pga människans girighet. Kanske det är dags att stänga vägen för turister under just den här känsliga perioden.
Vad är det då som gör att det i år är fem gånger så många här? Pandemin med reserestriktioner och uppmaning om swemester är naturligtvis en anledning. Sen är det nog så att sociala medier har en stor påverkan. Vi följer själva ganska många husbilsresenärer på instagram. Tror aldrig jag har sett så många vattenfall på instagram som i år. Det känns på något vis som att alla har varit på samma ställen nästan samtidigt. Nu är det inte bara Vildmarksvägen som drabbats.
Att vandra i fjällen har också ökat i popularitet. Det har också skapat problem på olika sätt. Allt för många ovana ger sig ut på fjället med för dålig erfarenhet. På fjället ändras vädret snabbt. Det gäller att vara beredd och det har visat sig vara för få som är. Vi hörde på radion från Jokkmokk där man hade problem med detta. Sareks nationalpark ska vara vackert. Vi anser oss inte tillräckligt rutinerade för att ge oss ut där på en långtur. Det är nog fler som borde tänka om. Nu var det på radion om att man vid ett flertal tillfällen nu fått hämta hem barnfamiljer!!! i nöd som varken hade kläder eller mat för att klara sig där ute. Att oerfaren ge sig ut i vildmarken med barn är väl ändå galenskap. Det är jättebra att man vill ut i naturen, men börja då med något enklare. Det räcker inte att köpa en massa nya dyra prylar om man inte vet hur de ska användas.
Nu tar vi tillsammans och visar hänsyn till vår jord så vi kan fortsätta att njuta av naturen.
Nu lämnar vi detta och minns det positiva. Vi blickar i stället framåt och smider nya planer och hoppas att sommaren kommer tillbaka.
Vi tänkte sammanfatta vår tre veckor långa resa i de norra delarna av landet och fjällvärlden. Vad var bäst, bra, mindre bra och kanske inte alls bra.
Nästa sak som var bäst var nog vandringen på Storhogna. Här fick vi lite av allt. Ensamma på fjället, fin natur, härligt väder och så de där baden i vattenfallen.
Vad hade kunnat vara bättre? Ja men det måste väl bli grusvägen upp till Samebyn. Fruktansvärt dålig väg. Hade vi för höga förväntningar? Ja kanske ibland. Det blir lätt att man målar upp en bild av något hur det ska se ut eller vara och vilken känsla det kommer att förmedla. Ibland blir det inte riktigt så. Det var nog vad som hände just i samebyn Fatmomakke. Vi hade nog hört och läst för mycket. Vi var inte jätteimponerad av den. Visst var det sevärt men ingen wow upplevelse. Kanske till och med att det var något vi kunde varit utan?
Det var inte alls bra att det var så mycket folk. Det blev så det nästan kändes som att vi ville be om ursäkt för att vi var där. Allt för många människor har inte den rätta förmågan att vistas i naturen. Det här sätter sina spår. Vildmarksvägen är och ska så förbli (hoppas vi) just vad den heter. Nu tyckte vi nog att det är dags för skärpning för många. Det är inte okej att slänga ut skräp genom fönstret, att slänga blöjor i diket. Det är så mycket skräp i naturen som inte ska vara där och det blir bara värre. Överfulla soptunnor vittnar om att det är mycket folk som passerar här.
Vad är det då som gör att det i år är fem gånger så många här? Pandemin med reserestriktioner och uppmaning om swemester är naturligtvis en anledning. Sen är det nog så att sociala medier har en stor påverkan. Vi följer själva ganska många husbilsresenärer på instagram. Tror aldrig jag har sett så många vattenfall på instagram som i år. Det känns på något vis som att alla har varit på samma ställen nästan samtidigt. Nu är det inte bara Vildmarksvägen som drabbats.
Att vandra i fjällen har också ökat i popularitet. Det har också skapat problem på olika sätt. Allt för många ovana ger sig ut på fjället med för dålig erfarenhet. På fjället ändras vädret snabbt. Det gäller att vara beredd och det har visat sig vara för få som är. Vi hörde på radion från Jokkmokk där man hade problem med detta. Sareks nationalpark ska vara vackert. Vi anser oss inte tillräckligt rutinerade för att ge oss ut där på en långtur. Det är nog fler som borde tänka om. Nu var det på radion om att man vid ett flertal tillfällen nu fått hämta hem barnfamiljer!!! i nöd som varken hade kläder eller mat för att klara sig där ute. Att oerfaren ge sig ut i vildmarken med barn är väl ändå galenskap. Det är jättebra att man vill ut i naturen, men börja då med något enklare. Det räcker inte att köpa en massa nya dyra prylar om man inte vet hur de ska användas.
Nu tar vi tillsammans och visar hänsyn till vår jord så vi kan fortsätta att njuta av naturen.
Väldigt kloka tankar. Storhogna får vi nog lov att ta på vägen söderut eftersom den var bäst :)
SvaraRadera