Lite galet

Ja det blev temat för idag. Hela vår dag har det förföljt oss. Det började redan på morgonen. Lite galet blev det för vi vaknade strax före 10. Nattsömnen har varit helt ostörd. Inga mygg och lagom temperatur. Som tur är så hade vi ingen tid att passa idag; heller. 🤪.

Efter frukost som blev mer en brunch tänkte vi gå till Brakkåfallet som ligger bara 2 kilometer bort men vi bestämmer oss för att ta bilen. Det är ju ändå efter vägen. När vi kommer dit inser vi att parkera där är ganska dumt. Det finns en parkering som är jätte liten och där har redan husvagnar och husbilar knölat in sig. Vi parkerar efter vägen istället ett par hundra meter bort. Det övre fallet ligger 400 meter från vägen och det nedre ännu närmare. Vi tycker nog att det nedre var vackrare. Ån går här i en kanjon av skiffer. Vi stannar inte speciellt länge här. Det kan vara så att vi nu känner att vi börjar bli mätta på vattenfall. När vi kommer tillbaka ner till den överfyllda parkering så är det lite smått galet kaotiskt. Fler husvagnar är på väg in medan någon ska ut. Vi kan bara föreställa oss hur det såg ut förra veckan då det var fler som åkte här.

Nästa mål för dagen är Bjurälven. Det är ett naturreservat med en säregen natur där älven bitvis rinner under marken. Här och var har hål likt grytor bildats där vattnet tränger upp. Vissa av dessa hål är långa djupa grottor. Det är en fin vandring på totalt 8 kilometer. För att komma hit svänger man av vägen vilket vi missade. Det blev lite galet när vi satt och tittade på naturen. Vi vänder på vägen och kör in på en grusväg. På skylten står det Bjurälven 6 km. Grusvägen är bara 3 km sen får man gå resten. En jätte fin vandring fram till älven. Man kan gå ytterligare 3 kilometer längs älven (ska vara jättevackert) men vi tvingas vända då det är mycket vatten på vissa ställen så vi inte kan gå. Vi får i alla fall en fin tur. Vet du vilken blomma som är Jämtlands landskapsblomma? Brunkullan. Den ska visst dofta vanilj. Vi har inte lyckats se den än men här längs leden växer massor av smörboll som förövrigt tillhör släktet Ranunkel. Marken är här och var täckt med vitsippor och längs en bäck växer tussilago. Tänk att det är vår här... eller?

Vildmarksvägen börjar nu att bli mer intressant. Det finns fler vattenfall för den som vill se och Korallgrottan som ska vara Sveriges längsta grotta (går ej att besöka för tillfället). Längs vägen ser vi skyltar med vandringsleder. Flera av dem är svåra att gå nu på grund av höga vattenflöden.
Vi rullar på uppför och kommer så småningom upp på kalfjället. Jag tror att nästan alla som vi följer på instagram och bloggar har varit här i år, eller förra året. Det har blivit populärt. Så populärt att det fått flera negativa följder. På jämtländska sidan har man nu stängt av de flesta parkeringar för att skydda fåglar och andra djur. På rastplatser vittnar soptunnorna om hur folk beter sig. Om soptunnan är full, försök få inte att få i mer och ännu mindre lägga bredvid. Ta med soporna i bilen och släng någon annan stans. Inte i diket. Där hittar vi blöjor! Hur är folk funtade! Jag blir galen när jag ser sånt. Har folk inget vett. Så, nu fick jag spy ur mig det.
Vi kommer upp på Stekenjokk och in i Lappland. Här är det gott om snö trots förra veckans värmebölja. Värmebölja är det inte nu. Termometern huttrar och visar 5 grader. På det blåser det en iskall vind. Nu blir det att ta fram dunjackan. Vi hittar en bra plats att parkera på med stora rutan fylld av vacker utsikt mot fjället. Under kvällen ändrar bilden skepnad och det kommer även lite snö. Vi undrar väl lite över hur galen man får bli. Att åka upp till denna kyla och snö är väl ändå ganska galet men ack så vackert.

Det är lite svårt att komma säng när det är nästan fullt dagsljus ute när klockan är midnatt. Vi gör ett försök ackompanjerade av en porlande smältvattenbäck utanför vårt hus.